Mobbning

Hur förklaras mobbning för barn och ungdomar? Här är hur en lärare i New York gjorde det för sin klass. Hon bad dem att göra följande övning: Barnen skulle ta varsitt pappersark. Sedan blev de tillsagda att skrynkla ihop det stampa och slå på det och men utan att riva det. Så bad hon barnen vika upp bladet, titta på hur smutsigt, fyllt med märken och ärr arket var. Så ombads barnen att säga förlåt till pappersarket. Fast de hade bett om ursäkt och att de hade försökt att släta ut det, var det fortfarande skrynkligt. "Dessa märken kommer aldrig att försvinna, oavsett hur mycket du försöker ta bort dem. Detta motsvarar vad en mobbare gör mot andra. Även om du säger förlåt efteråt, kommer ärren aldrig försvinna." Barnens ansiktsuttryck sade att budskapet hade önskad effekt.

Mobbning är någonting som förekommer överallt. I skolan, på jobbet, på internet och inte minst i hästvärlden. I nästan alla fall beror det på avundsjuka och osäkerhet. Hänger väl ihop lite egentligen, varför vara avundsjuk om man redan känner sig säker? Såklart kan man tycka att någon har saker som man själv också skulle vilja ha men från att bara tycka det till att bete sig elakt, det är en annan sak.

Att bli mobbad är inget jag ens önskar min värsta ovän (som jag förvisso inte har någon). Ingen är värd det lidandet. Inte nog med att det är fruktansvärt jobbigt under tiden man blir utsatt, det sätter dessutom djupa spår.

Jag tycker att all mobbning är vidrig, oavsett var den äger runt. Men eftersom detta är en hästrelaterad blogg så tänkte jag hålla detta ämnet mest runt det. Som jag sa förstår jag mig inte på hur man kan vara så elak mot någon överhuvudtaget men framförallt inte i stall och inom ridningen. Vi har samma intresse, brinner för samma sak. Varför inte stötta varandra istället? Även om alla inte har samma mål så delar vi intresset för hästar. Alla har stött på både fram- och motgångar, vissa större än andra. Endel har mer tur än andra, endel har mer otur. Ingen är perfekt.

Tyvärr innebär ridning ofta en hel del prestationsångest. Det är många känslor och mycket press. På lägre nivå vanligast med tjejer som rider och de flesta vet brukar självförtroendet vara sådär. Även det varierar såklart mycket men en person med dåligt självförtroende är mycket lättare att hacka på och bryta ner än någon med bra självförtroende.

Vissa av er som läser detta har ganska någon gång varit delaktiga i mobbning, inte nödvändigtvis aktivt men sett på utan att säga ifrån. Det är ett enormt svek att bara titta på utan att agera. Sen är det klart, många är rädda för att själva bli utsatta och det krävs mycket mod. Men man kan alltid göra någonting. Prata med en vuxen person som man känner sig trygg med eller i alla fall med den utsatta personen privat. Man behöver inte göra det inför alla andra men gör någonting. Minsta lilla är bättre än ingenting alls, det värsta är att känna sig alldeles ensam. Bara en hälsning kan liva upp en hel dag. För de flesta är det något som händer varje dag, man går till skolan och har kompisar som hälsar eller i stallet men det är inte en självklarhet för alla. Och det kan betyda så mycket.

Och för er som har blivit/ blir utsatta, be om hjälp. Jag vet att det är svårt, framförallt om det har hållt på länge. Men det är aldrig den som blir utsatts fel, aldrig någonsin. What doesn't kill you makes you stronger. Det går alltid att ta sig ur på något vänster och börja må bra igen. Det viktigaste för att komma på rätt väg igen är enligt mig att hitta någon att prata med som man litar på och kan prata obehindrat med. Man ska inte prata med någon man känner sig osäker med och aldrig bli tvingad att prata om man själv inte vill för det blir inte bra. Jag har full koll på hur svårt det kan vara men när jag väl började prata önskar jag att jag hade gjort det mycket tidigare.

Gör inte om mitt misstag, ta hjälp på en gång!

Och till er som håller på och är taskiga mot någon annan har jag bara en sak att säga: lägg ner.