En sak som jag har lärt mig under åren som gått är att man måste bryta ihop för att kunna ta sig upp. Mår man dåligt över någonting, vad det än är, fungerar det inte att gå runt och se glad ut hur länge som helst. Man kan försöka hålla uppe en fasad för att man vill verka glad för dom runt omkring och för att det man mår dåligt över känns så jobbigt. Men om man hela tiden skjuter bort det kommer det till slut bli för mycket och när man väl bryter ihop känns det mycket värre än om man hade släppt ut det på en gång.
Nu menar jag inte att man ska gå omkring och gråta så fort det är någonting. Det är klart man kan försöka se glad ut i skolan om det är någonting som får en att må dåligt. Men då är det bra att ha någon hemma eller annan person som man kan prata med. Att bara trycka saker ifrån sig kan fungerar tillfälligt men inte på lång sikt.
Det är okej att gråta och bryta ihop för det är första steget mot att må bra.
Håller med. Stämmer ganska bra på mig, händer ganska ofta att något ligger och trycker, men som man aldrig släpper ut men tillslut håller det inte!:)
SvaraRaderaPrecis. Någon gång brister det alltid. :)
RaderaHAHA, har du sett att du är med på ryttarmosaren? Så patetisk är hon. http://ryttarmosaren.blogspot.com/2012/01/upp-med-blicken.html
SvaraRaderaNä det hade jag inte sett, suck ^^
Radera